Hemlängtan

Så mycket som jag har saknat mitt hemland, mina vänner, familj och pojkvän...... Och om fyra dagar får jag sätta min sönderdansade fot på svensk mark igen :) JAG ÄR LYCKLIG!!!!!! Trodde aldrig att jag skulle längta hem till Sverige så mycket som jag gör.... Innan jag fick det här jobbet ville jag inget hellre än att flytta. Man kan ju påstå att jag lärt mig att uppskatta sådant som jag tidigare tog för givet, som det vackra och kalla Sverige. Det pirrar i hela kroppen när jag tänker på att jag får komma hem. Det har gått tre månader och en vecka sedan jag flyttade till Portugal, men nu kommer jag igen! Så på nyårsafton; se upp för en extremt lycklig (och förmodligen full) vilde! Nu ska jag ta mig till gymmet för att repitera in den nya delen vi håller på med. Men så länge; Puss och kram till alla!

Julklappstips

Här i Portugal firar vi inte julen med skinka, ist äter vi Balhacau och det var också casinots julgåva till oss..... Så mitt tips till er som ännu inte köpt julklappar än och vill göra era vänner lika glada som flickorna på bilden är; köp en Balhacau. Ju större, desto bättre.


God jul alla nära och kära! På nyår ses vi igen :)

Min lediga tid

Vad gör vi på vår lediga tid? Eftersom vi bor i en sommarstad (tänk er Visby), är det totalt dött så här års. Det är endast vi dansare och ett basketlag som vankar omkring på de tomma gatorna känns det som..... Och de stackars långskånkarna ser lika uttråkade ut som vi. Här kommer tips på vad man kan sysselsätta sig med på ledig tid:

1. Köp en lott som Abilio gjorde. Han vann hela 9 euro och överraskade oss med att köpa Kinderägg till oss som var med när de överlämnade vinstsumman till honom.

2. Nu har du plötsligt tre överraskningar i en! Till att börja med är det spännande, sedan får du något att leka med och sist, men inte minst......... Choklad!!!!!!! Att bygga ihop leksakerna är inte lätt, vill jag tillägga. Ren hjärngympa, man håller verkligen hjärncellerna fräscha. Prinsen hade svårt att bygga ihop sin leksak så vi fick slå våra kloka huvuden ihop. Nedan ser ni resultatet.


3. Skaffa någon vän som gillar att agera utklädningsdocka. Pynta objektet med saker ni hittar i er omgivning. Vips har ni något att skratta åt! Säg åt personen att göra lustiga miner och fota. Sedan har ni också ett roligt minne bevarat för evigt.

( Abilio utklädd till mormor)

4. Eftersom vi ganska lätt tröttnar på Figueira da Foz brukar vi ta en tripp till någon närliggande stad där man kan se nya saker. Här är jag och prinsen på promenad i Coimbra. Vi hittade fina caféer, shopping och sushi.

Jag hoppas att jag givit er några idéer. Om jag kommer på fler lovar jag att meddela er! Nu ska jag ta en dusch och sedan ska jag fylla ut min lediga tid med att titta på hundvalpar i vårt shoppingcenter här i Figueira. En ny hobby.

Lekande gubbar

Har jag blivit misshandlad? Frågade jag mig själv när jag vaknade i morse. Jag kunde knappt resa mig upp eftersom mina revben värkte som om någon stått på dem medan jag sov....Eller ännu värre, slagit mig med en hammare eller nåt annat hårt.

I fredags kväll sa det "pang!" i tangonumret i föreställningen. Min kära kollega Joao (han som vill bli kallad för prinsen) gjorde ett lyft med mig och jag skrek till. Fan vad ont det gjorde! Senare, på natten när jag kommit hem till hotellet igen, såg min kropp ut som om jag hade blivit rejält misshandlad...... Maria, som jag bor med sa åt mig att kolla om jag hade fått blåmärke, men jag sa "nej, klart jag inte fått, så illa är det inte!" Men sedan drog jag upp tröjan och kollade..... Revbenen var blå, de skiftade liksom i lite lila och röda nyanser. Ganska vackra färger, om den inte hade suttit på min kropp.

Nu har jag min andra lediga dag efter två dagar med två föreställningar per dag. Det har varit extra shower för olika företag nu innan jul. Casinot i Figueira da Foz har varit en riktig lekstuga! En kväll bestod publiken endast av män och inte vilka män som helst. Fabriksarbetare som var där utan sina fruar.... Företaget de jobbade på hade julmiddag och det var gratis dricka. De var fulla redan innan middagen var serverad och efter deserten var de så gott som deckade, då skulle vi kliva upp på scen och underhålla dem med dans.

Det började med busvisslingar och slutade med sockerkastning. En gubbe skrek åt oss tjejer att vi var söta och kastade upp socker på scenen. "Ååååå! Tack!" Vilken komplimang. Inte varje dag feta gubbar kastar socker på en! När jag sjöng "I wanna be loved by you" i min sjöjungfrudränkt, var de faktiskt tysta och lyssnade. Men efter numret, när jag på min svenska dialekt sa "Obrigada" fick jag ännu mer socker över mig och en skallig gubbe med kanske fem hårstrån på huvudet och en mage som liknade en fet bulldeg reste dig upp och skrek "I WANNA BE LOVED BY YOU!" Jag var nära att hoppa ur sjöjungfrudräkten, springa ner i publiken och rycka av de sista fjunen som var kvar på hans svettiga skalle..... Men hejdade mig. Han skulle ju bara blivit glad, stackarn.

Men jag har funderat på det här med portugiskiska gubbar. De har så gott självförtroende! även fast de är hundra år gamla, är skalliga, feta och de luktar säkert skit med tanke på hur de ser ut... Ändå är det söta tonårstjejer som svälter sig själva. Tokigt värre.

En annan efterbliven gubbe hade en handdocka med sig och när vi uppträdde satt han hela tiden och kommenterade genom sin docka.... Han lekte med den och gjorde så att dockan apploderade..... Och i ett nummer står vi tjejer i kompaniet vid sidan av scenen och har ett eget dansnummer. Inga blickar var riktade mot killarna, de slet som djur för att få uppmärksamhet, gjorde fyra piruetter, överdrev alla rörelser så att publiken skulle titta på dem.... Men det var ingen idé! Det var roligare att titta på de tjejer som stod still vid sidan av scenen ist.

Det sista jag såg innan gardinerna drogs igen var gubben med dockan. Han hade ställt sig upp och gjorde tillsammans med dockan olika rörelser, skulle typ likna danssteg.

På torsdag har vi extra shower igen... Och jag vill avsluta mitt första blogginlägg med att varna er på fler berättelser om mitt liv här i Portugal.

Kram!