Sista dagarna i Portugal

Ja, så var tiden kommen. Mitt uppdrag och min tid i Portugal var över. Jag skulle äntligen få komma hem! Men samtidigt skulle jag lämna det älskade landet och de älskade vännerna. Vi växte ihop till en familj och den skulle nu bli splittrad åt alla möjliga håll (Leiria, Lissabon, Fátima, Cantanhede, Porto, Coimbra, Brasilien, Rumänien och Sverige). Tårar sprutade och vi lovade varandra att vi snart ska ses igen. Men alla vet ju hur det blir....

Vi hade iaf en avslutningfest som heter duga, tyvärr hade vi festen dagen innan sista showen, detta innebar att alla var småfulla eller bakis till vår sista show..... Först var vi på en nyöppnad bar som heter Pink Kahlua, sedan efterfest på hotellet i en av lägenheterna. Här kommer några bilder.

Abilio mådde inte så bra...Här är klockan halv åtta på morgonen och sju timmar senare skulle vi stå på scen för att göra sista showen. Vi sov i fyra timmar.

Här mådde han prima! Vi andra också :) Farligt med billig dricka. Här är vi på Pink Kahlua.

Den 31:a mars tog jag tåget till Porto och spenderade sista natten hemma hos Maria. Här är en bild på oss på flygplatsen i Porto. Maria fick också delta i mitt lilla drama när mitt bagage gick genom tullen... Hade bara fyra kg i övervikt och de tog inte ens betalt för det! Tyvärr har jag ca 15 kg kvar i hemma hos henne. Jävlar vad vi höll på att väga mina väskor och välja vad jag skulle ta med mig hem och vad som skulle få stanna ett tag till... Men det gick ju bra till slut. Nu är jag hemma och försöker vänja mig vid tanken på att jag ska bo här nu. Än så länge har jag inget jobb eller något att göra, som tur är har jag ju massa roligt att göra som att tvätta. Jag är numera en desperat hemmafru! Men som alla säger (tror inte någon jag pratat med inte nämnt det) så har jag ju tagit med mig solen till vårt kalla, vackra, nordiska och stolta land.

Garage-loppis?

Jag tror jag ska ha en typisk amerikansk garage-loppis.. Jag har för mycket grejer, kommer aldrig få hem dem! Väskan får ju bara väga 15 kg = INGENTING!

Varför kan inte flygbolagen köra maxvikt på bagage ihopräknad med resenärens kroppsvikt? Jag som väger hyfsat lite (ok, jag har lagt på mig lite nu) borde kunna ta med mig rätt många kg på flygplanet. Är inte det rättvist?

Urs vad hemsk jag är, visst är jag? Börjar bli desperat. Gillar inte att slänga saker, men nu måste jag göra av med mycket. Ska ge grejer till våra städerskor, vi har redan överlämnat våra två sköldpaddor Baga och Ninja, men ska ge dem andra saker också. Har ju köksgrejer som toaster och muggar mm, en badrumshylla, tvättställ och massa andra saker som jag kommer lämna åt dem.

Annars gick showen ganska bra idag, om man bortser från att jag i mitt sångnummer gjorde en sjudundrans entré. Jag sitter på en hög ställning bakom scenen som en sjöjungfru och musiken sätts igång. Det är tecknet för Marcello (capoeirakillen), som sitter gömd under ställningen, att köra ut mig på scenen. Men det som hände var att hjulen på ställningen fastnade i gardinen som skiljer av scenen till kulisserna... Musiken var ju igång och jag var illa tvungen att börja sjunga, även fast publiken enbart kunde se hälften av mig. Samtidigt som jag började sjunga ramlade jag nästan av ställningen, som är nästan två meter hög... Ja, jädrar vilken entré :)

Nä, nu ska jag återvända till sortering slänga/spara!

Herre gyyyyyyd!

Nu är det fem dagar kvar av mitt liv här i Portugal. Kan inte förstå att det redan gått mer än sex månader seadn jag flyttade hit! I början av september kunde jag aldrig tro att jag i slutet av mars månad skulle sitta här i Figueira da Foz på Sotto Major hotel och oroa mig för hur det ska gå med all min packning inför resan hem till Sverige.... Mitt liv ändrades kolosalt på ca två veckor i september, fick ett samtal och ett hett erbjudande om att jobba som dansare i ett modern/nutida kompani i Portugal, skickade film och bilder och vips, två veckor efter samtalet bodde jag i Portugal.....

Jag ångrar inte mitt beslut en sekund, trots att jag rätt drastiskt lämnade min kärlek, familj, vänner, utbildning osv. Jag är glad att jag gjorde som jag gjorde och är idag även stolt över mig själv för att klarat mig igenom livet här. Det har ju, som jag skrivit tidigare i bloggen, inte alltid varit en dans på rosor. Jag känner att jag vuxit som tusan! Jag trodde t.ex. inte att jag skulle kunna ta kritik så bra som jag gör idag. När jag numera får höra att jag suger på dittan och dattan, svarar jag det med en axelryckning och rent utsagt skiter i vad som tycks om mig. Självklart har jag blivit arg för vissa kommentarer, men de kommentarerna har sedan kastats i sopkorgen och där har de fått ruttna :)

Nu sitter jag här i min lilla lägenhet och försöker planera min packning. Inte så himla lätt! Jag har ju mitt liv här! Jag har redan skickat med grejer med syrran när hon var här och med mamma och pappa. En väska har jag skickat med rumskompisen Maria och hennes mamma och väntar på att Marias kompis "Chi hua hua" (som bodde i Sverige samtidigt som hon) ska ta den med när han i slutet av april kommer befinna sig i Stockholm. Måtte pojken vara snäll och hålla reda på väskan! Funderar vidare på alla grejer jag har här.... Har ju hälften av grejerna i casinot, i logen. Herregud vad lätt man bygger bo!

Nu är det fyra föreställningar kvar, sen kommer jag hem! Och vad ska jag syssla med då? Har ingen aning... Lite skrämmande, men ack så spännande :)

Nä, nu är det sängdags.... 04:18

Utgång i Lissabon sön 24/3

Vanda, Joao och jag ville ta oss en liten utgång nu innan vi skills åt så vi tog bussen till Lissabon och träffade norrmännen Oscar och Charlotte. Det droppade in fler och fler och till slut var vi ett skönt blandat gäng. Där fanns hurtiga norrmän, en retarded svensk (jag syftar inte på mig själv), två präktiga ungrare, en törstig rumänska, snusande portugiser och en lustigkurre från Österrike. Jag skrattade så mycket att jag idag har träningsverk i magen :)

Det enda som är öppet vid sex på morgonen är bageriet, perfekt med nybakat efter en utekväll!

Snus-time

Vad gör vi? Letar efter skrot i Joaos näsa? Vi ser glada ut iaf :)

Oj...Hehe... Lite skönt att vila ögonen? Jag, Oscar och Charlotte.

Finns det något godare än jordgubbar och chokladcroissant?

Dessa två smaskiga delikatesser äter jag dagligen, jag är beroende! Så bli inte förvånade, eller ens våga kommentera min vikt när jag den 1:a april kommer hem igen.....

Fan att vi inte har chokladcroissanter i Sverige :( Får väl öppna ett fik och försöka mig på att baka dessa underbara godsaker.

Lite vardagsbilder :)

Tycker att den här bilden är rätt typisk..Tagen i matsalen i casinot.

Jag, Joao, Abilio och Vanda som nya Spice girls.

Dem jag kommer sakna mest

Här kommer lite bilder på mina två bästa vänner i kompaniet. Idag är det tolv dagar kvar tills kontraktet går ut! Blandade känslor, men mest positiva känslor inför hemkomsten. Jag har haft så roliga stunder här i Portugal och här kommer de som förgyllt tillvaron här mest.

Joaos julklapp från mig och Vanda, en ken-prins.

Abilios julklapp blev den här.... Den grymtar när man trycker på trynet.

Sååååå gay....Men han älskar den här bilden så jag lägger upp den... (tagen i kulisserna under scenen)

Alla tre samlade i logen; Inga/blondie/porca (det sistnämnda betyder sugga på portugisiska), Porco (manlig gris, svin), The prince

Liv och rörelse i Figueira da Foz

Här i Figueira börjar det hända grejer! Staden är full av liv och rörelse för första gången sedan jag flyttade hit. Kolla bara på pojkarna, oj vad de hoppar och far!

Sen hann vi med en utgång eftersom vi var lediga en lördag :) Hade kalaskul! På bilden finner ni mig, Vanda, Mafalda och Joao (japp, chefen tog honom tillbaka).

Peace love and understanding

Igår fick min kära vän Joao komma tillbaka. Fråga inte varför, för jag vet inte. Efter en massa skit hit och dit, repititioner i onödan och samtal med den så kallade chefen är han tillbaka. För att återfå min balans och mitt välmående knatade jag idag ner till stranden. Japp, som den "surfarbrud" jag är, behöver jag få känna sand mellan mina tår, låta vinden rufsa i mitt hår och låta solen bränna på min hud. Bästa medicinen någonsin! Det är vååååår gott folk! Och Vilden är tillbaka till sitt vanliga jag!

Peace love and understanding!

Jag lever i ett Big Brother-hus

En helt vanlig söndag... Vaknade, åt frulle och gick till casinot. Kl fem började showen och allt gick som vanligt. Publiken var underbar och det var kul. Efter showen fortsatte allt som vanligt, alla i kompaniet åkte till sina hemstäder för två dagar ledigt och kvar var Vanda, Jorge och jag. Vi åt middag i casinot och jag och Vanda fick skjuts tillbaka till hotellet av Jorge. Allt var precis som vanligt ända tills jag fick reda på att min bästa vän och partner Joao fått sparken...

Jag kunde inte fatta det! Jag kan fortfarande inte fatta. Jag är så jävla arg och ledsen att jag vet inte vad jag ska göra. Det är exakt tre veckor kvar av den här skiten och de ger honom sparken! Joao berättade att anlednigen till detta dramatiska beslut var att de såg honom i samma bil som en av sångerskorna. De hatar den sångerskan och de tror att hon sagt saker om dem till casinobossen.... Lyssna bara på dramatiken här i Figueira! Rena rama Big brother! Dock steg jag inte in i huset frivilligt.... Inte visste jag att det var Big brother jag skulle göra när jag som ovetande svensk flyttade hit.

Men iaf, anledning till att ge honom sparken finns inte och det var inte ens chefen som pratade med honom utan Jorge (en av dansarna) ringde och meddelade honom. Och sedan äter han middag med mig och Vanda utan att berätta något! Jag och Vanda hade ingen aning om detta då vi vi åt middag, nyheten kom när jag hade kommit hem..... Och vad händer nu då? Vem ska jag dansa med? Ska jag också få sparken? Får jag ens titta på sångerskorna utan att bli sparkad? Jag vet inte.... Jag kan inte den här dokusåpans regler. Om den ens har några. Vad jag vet är iaf att mina två chefer kommer få problem (större än vad de redan har) eftersom Joaos plastmamma är advokat. Kanske hon kan röra om ännu mer i den här såpan?

Allt blir bara sjukare och sjukare, jag vet inte vad jag ska tro längre och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Fan....... Suck.... Folk har kommit och gått under de här sex månaderna... Men det här tar fanimej priset. Det fanns ingen anlednig till att ge honom sparken. Inte ett enda fel har han gjort, men det kan också vara det som är problemet, Joao är en bättre dansare än vår chef och det vet alla om. Skit samma, det bryr jag mig egentligen inte om.

Nu ska jag lägga mig, man blir psykiskt trött av att medverka i dokusåpor :(

God natt!

Lea lever livet

Min mormor vet exakt hur livet skall levas. Här är en bild på henne och mig efter några glas Vinho de Porto :) Gangstermormor in da house!

Som svensk vet man vad man ska göra i svåra tider

När en person ofta får höra ironiska kommentarer om sin kropp, dans, sång mm börjar personen i fråga tröttna på sin situation. Jag har varit här i snart fem månader och det är tufft. Tufft som fan. Vissa dagar är klockrena, jag ska inte överdriva de negativa faktorerna och klaga i onödan. Men det gäller att behålla de glada dagarna i minnet för att överleva de svarta dagarna.

Kontraktet med kompaniet börjar närma sitt slut och det märks tydligt på alla. Ingen bryr sig längre om dessa nedvärderande, smutsiga och barnsliga kommentarerna. Stackars vår chef. Tänk vilken makt vi egntligen har! Att springa ut på scenen naken har ofta slagit mig i dessa svarta stunder. Stackars vår chef. Vi har hans liv i våra händer :)

Men!! Nu efter showen idag kom jag på vad jag ska göra åt min situation. Jag har funderat länge och det enda som skulle förbättra mina tankar är sprit. Jag ska börja supa mig full efter varje föreställning och glömma allt jag får höra och se på dagarna/kvällarna under balettklasserna, repititionerna och föreställningarna. Och jag kan erkänna att jag redan idag har börjat. Idag blev det vin, men imorgon ska jag köpa mig något bättre, något starkare. Fan vad bra allt kommer bli. Jag ska glömma bilderna av min chef som spottar när han är arg, hans röst när han skriker, hans ironiska kommentarer osv. Jag ska också glömma vad han gör om saker går fel under föreställningens tid, som t.ex. putta de dansare som dansar bredvid honom (jag är glad att jag aldrig är i närheten av honom i föreställningen), spotta och fräsa, spruta vatten på de som är på scen när han själv är ute i kulisserna......Listan blir för lång och kompliverad. Borde gå och lägga mig, kl är 3.20 och jag har tagit ett glas för mycket.

Imorgon är en ny dag med ny motivation Matilda. Tänk positivt, bara 1,5 månad kvar...... WIIIIIIIIHOOOOO

Varning för blonda peruker!

Jag har varit på den här gayklubben två gånger..... Om ni undrar varför, har jag faktiskt inget svar. För den suger.

Men lite kul var det när jag i tjejtoans toalettkö bråkade med en transa om vem som stod först. Med sitt långa blonda hår var hon ganska kaxig och trängde sig före mig. Vi tjafsade lite eftersom jag stått i kö i minst 15 minuter och blev irriterad. Ännu mer irriterad blev jag när hon pratade skit o mig med sina transkompisar, hon trodde att jag inte förstod portugisiska... Till slut gav jag mig iaf och lät henne stå före mig.

I takt till musiken började hon vicka på de kraftiga höfterna och sedan skaka på huvudet så att hennes blonda hår flög hit och dit. Hennes transkompisar tyckte nog att hon var lite snygg och cool, för de började lika hysteriskt skaka och flänga hit och dit med huvudet också. De slutade dock när blondinens peruk lossnade och landade på golvet. Hon blev såklart generad, plockade sedan upp peruken och blängde rätt ilsket på mig. Kanske för att min kalufs fortfarande satt kvar? Här är iaf ett foto på henne när hon mimar till någon skitlåt i showen.

Carnaval + Joaos födelsedag

Förra gången jag var i Lissabon besökte jag en dieselaffär, på vägen ut hörde jag någon prata svenska! Jag vände mig om och såg varifrån det vackra språket kom ifrån, en tjej var det som pratade med en kille, de var precis på väg att kliva in i butiken vi kom ut från, men eftersom jag blev helt till mig av hennes svenska ord, grep jag tag i hennes arm och sa "SVENSKA!!!!!". Antagligen sa jag det med ett psykouttryck i ansiktet eftersom hon såg minst sagt rädd ut. Jag lugnade efter en stund ner mig och sa ursäkta för att jag kanske var lite framfusig... Men det var ju faktiskt första gången jag hörde någon prata svenska sedan jag flyttat hit (förutom när Eddie och jag var i Lissabon och vi hörde ett gammalt par prata svenska).

Tjejen heter Sofie och killen (som för övrigt var norsk) heter Oskar. Här kommer iaf bilder från när jag och Joao firade karnevalen och hans födelsedag med dem och Joaos kompisar!