Lekande gubbar

Har jag blivit misshandlad? Frågade jag mig själv när jag vaknade i morse. Jag kunde knappt resa mig upp eftersom mina revben värkte som om någon stått på dem medan jag sov....Eller ännu värre, slagit mig med en hammare eller nåt annat hårt.

I fredags kväll sa det "pang!" i tangonumret i föreställningen. Min kära kollega Joao (han som vill bli kallad för prinsen) gjorde ett lyft med mig och jag skrek till. Fan vad ont det gjorde! Senare, på natten när jag kommit hem till hotellet igen, såg min kropp ut som om jag hade blivit rejält misshandlad...... Maria, som jag bor med sa åt mig att kolla om jag hade fått blåmärke, men jag sa "nej, klart jag inte fått, så illa är det inte!" Men sedan drog jag upp tröjan och kollade..... Revbenen var blå, de skiftade liksom i lite lila och röda nyanser. Ganska vackra färger, om den inte hade suttit på min kropp.

Nu har jag min andra lediga dag efter två dagar med två föreställningar per dag. Det har varit extra shower för olika företag nu innan jul. Casinot i Figueira da Foz har varit en riktig lekstuga! En kväll bestod publiken endast av män och inte vilka män som helst. Fabriksarbetare som var där utan sina fruar.... Företaget de jobbade på hade julmiddag och det var gratis dricka. De var fulla redan innan middagen var serverad och efter deserten var de så gott som deckade, då skulle vi kliva upp på scen och underhålla dem med dans.

Det började med busvisslingar och slutade med sockerkastning. En gubbe skrek åt oss tjejer att vi var söta och kastade upp socker på scenen. "Ååååå! Tack!" Vilken komplimang. Inte varje dag feta gubbar kastar socker på en! När jag sjöng "I wanna be loved by you" i min sjöjungfrudränkt, var de faktiskt tysta och lyssnade. Men efter numret, när jag på min svenska dialekt sa "Obrigada" fick jag ännu mer socker över mig och en skallig gubbe med kanske fem hårstrån på huvudet och en mage som liknade en fet bulldeg reste dig upp och skrek "I WANNA BE LOVED BY YOU!" Jag var nära att hoppa ur sjöjungfrudräkten, springa ner i publiken och rycka av de sista fjunen som var kvar på hans svettiga skalle..... Men hejdade mig. Han skulle ju bara blivit glad, stackarn.

Men jag har funderat på det här med portugiskiska gubbar. De har så gott självförtroende! även fast de är hundra år gamla, är skalliga, feta och de luktar säkert skit med tanke på hur de ser ut... Ändå är det söta tonårstjejer som svälter sig själva. Tokigt värre.

En annan efterbliven gubbe hade en handdocka med sig och när vi uppträdde satt han hela tiden och kommenterade genom sin docka.... Han lekte med den och gjorde så att dockan apploderade..... Och i ett nummer står vi tjejer i kompaniet vid sidan av scenen och har ett eget dansnummer. Inga blickar var riktade mot killarna, de slet som djur för att få uppmärksamhet, gjorde fyra piruetter, överdrev alla rörelser så att publiken skulle titta på dem.... Men det var ingen idé! Det var roligare att titta på de tjejer som stod still vid sidan av scenen ist.

Det sista jag såg innan gardinerna drogs igen var gubben med dockan. Han hade ställt sig upp och gjorde tillsammans med dockan olika rörelser, skulle typ likna danssteg.

På torsdag har vi extra shower igen... Och jag vill avsluta mitt första blogginlägg med att varna er på fler berättelser om mitt liv här i Portugal.

Kram!