Garage-loppis?

Jag tror jag ska ha en typisk amerikansk garage-loppis.. Jag har för mycket grejer, kommer aldrig få hem dem! Väskan får ju bara väga 15 kg = INGENTING!

Varför kan inte flygbolagen köra maxvikt på bagage ihopräknad med resenärens kroppsvikt? Jag som väger hyfsat lite (ok, jag har lagt på mig lite nu) borde kunna ta med mig rätt många kg på flygplanet. Är inte det rättvist?

Urs vad hemsk jag är, visst är jag? Börjar bli desperat. Gillar inte att slänga saker, men nu måste jag göra av med mycket. Ska ge grejer till våra städerskor, vi har redan överlämnat våra två sköldpaddor Baga och Ninja, men ska ge dem andra saker också. Har ju köksgrejer som toaster och muggar mm, en badrumshylla, tvättställ och massa andra saker som jag kommer lämna åt dem.

Annars gick showen ganska bra idag, om man bortser från att jag i mitt sångnummer gjorde en sjudundrans entré. Jag sitter på en hög ställning bakom scenen som en sjöjungfru och musiken sätts igång. Det är tecknet för Marcello (capoeirakillen), som sitter gömd under ställningen, att köra ut mig på scenen. Men det som hände var att hjulen på ställningen fastnade i gardinen som skiljer av scenen till kulisserna... Musiken var ju igång och jag var illa tvungen att börja sjunga, även fast publiken enbart kunde se hälften av mig. Samtidigt som jag började sjunga ramlade jag nästan av ställningen, som är nästan två meter hög... Ja, jädrar vilken entré :)

Nä, nu ska jag återvända till sortering slänga/spara!

Herre gyyyyyyd!

Nu är det fem dagar kvar av mitt liv här i Portugal. Kan inte förstå att det redan gått mer än sex månader seadn jag flyttade hit! I början av september kunde jag aldrig tro att jag i slutet av mars månad skulle sitta här i Figueira da Foz på Sotto Major hotel och oroa mig för hur det ska gå med all min packning inför resan hem till Sverige.... Mitt liv ändrades kolosalt på ca två veckor i september, fick ett samtal och ett hett erbjudande om att jobba som dansare i ett modern/nutida kompani i Portugal, skickade film och bilder och vips, två veckor efter samtalet bodde jag i Portugal.....

Jag ångrar inte mitt beslut en sekund, trots att jag rätt drastiskt lämnade min kärlek, familj, vänner, utbildning osv. Jag är glad att jag gjorde som jag gjorde och är idag även stolt över mig själv för att klarat mig igenom livet här. Det har ju, som jag skrivit tidigare i bloggen, inte alltid varit en dans på rosor. Jag känner att jag vuxit som tusan! Jag trodde t.ex. inte att jag skulle kunna ta kritik så bra som jag gör idag. När jag numera får höra att jag suger på dittan och dattan, svarar jag det med en axelryckning och rent utsagt skiter i vad som tycks om mig. Självklart har jag blivit arg för vissa kommentarer, men de kommentarerna har sedan kastats i sopkorgen och där har de fått ruttna :)

Nu sitter jag här i min lilla lägenhet och försöker planera min packning. Inte så himla lätt! Jag har ju mitt liv här! Jag har redan skickat med grejer med syrran när hon var här och med mamma och pappa. En väska har jag skickat med rumskompisen Maria och hennes mamma och väntar på att Marias kompis "Chi hua hua" (som bodde i Sverige samtidigt som hon) ska ta den med när han i slutet av april kommer befinna sig i Stockholm. Måtte pojken vara snäll och hålla reda på väskan! Funderar vidare på alla grejer jag har här.... Har ju hälften av grejerna i casinot, i logen. Herregud vad lätt man bygger bo!

Nu är det fyra föreställningar kvar, sen kommer jag hem! Och vad ska jag syssla med då? Har ingen aning... Lite skrämmande, men ack så spännande :)

Nä, nu är det sängdags.... 04:18

Utgång i Lissabon sön 24/3

Vanda, Joao och jag ville ta oss en liten utgång nu innan vi skills åt så vi tog bussen till Lissabon och träffade norrmännen Oscar och Charlotte. Det droppade in fler och fler och till slut var vi ett skönt blandat gäng. Där fanns hurtiga norrmän, en retarded svensk (jag syftar inte på mig själv), två präktiga ungrare, en törstig rumänska, snusande portugiser och en lustigkurre från Österrike. Jag skrattade så mycket att jag idag har träningsverk i magen :)

Det enda som är öppet vid sex på morgonen är bageriet, perfekt med nybakat efter en utekväll!

Snus-time

Vad gör vi? Letar efter skrot i Joaos näsa? Vi ser glada ut iaf :)

Oj...Hehe... Lite skönt att vila ögonen? Jag, Oscar och Charlotte.

Finns det något godare än jordgubbar och chokladcroissant?

Dessa två smaskiga delikatesser äter jag dagligen, jag är beroende! Så bli inte förvånade, eller ens våga kommentera min vikt när jag den 1:a april kommer hem igen.....

Fan att vi inte har chokladcroissanter i Sverige :( Får väl öppna ett fik och försöka mig på att baka dessa underbara godsaker.

Lite vardagsbilder :)

Tycker att den här bilden är rätt typisk..Tagen i matsalen i casinot.

Jag, Joao, Abilio och Vanda som nya Spice girls.

Dem jag kommer sakna mest

Här kommer lite bilder på mina två bästa vänner i kompaniet. Idag är det tolv dagar kvar tills kontraktet går ut! Blandade känslor, men mest positiva känslor inför hemkomsten. Jag har haft så roliga stunder här i Portugal och här kommer de som förgyllt tillvaron här mest.

Joaos julklapp från mig och Vanda, en ken-prins.

Abilios julklapp blev den här.... Den grymtar när man trycker på trynet.

Sååååå gay....Men han älskar den här bilden så jag lägger upp den... (tagen i kulisserna under scenen)

Alla tre samlade i logen; Inga/blondie/porca (det sistnämnda betyder sugga på portugisiska), Porco (manlig gris, svin), The prince

Liv och rörelse i Figueira da Foz

Här i Figueira börjar det hända grejer! Staden är full av liv och rörelse för första gången sedan jag flyttade hit. Kolla bara på pojkarna, oj vad de hoppar och far!

Sen hann vi med en utgång eftersom vi var lediga en lördag :) Hade kalaskul! På bilden finner ni mig, Vanda, Mafalda och Joao (japp, chefen tog honom tillbaka).

Peace love and understanding

Igår fick min kära vän Joao komma tillbaka. Fråga inte varför, för jag vet inte. Efter en massa skit hit och dit, repititioner i onödan och samtal med den så kallade chefen är han tillbaka. För att återfå min balans och mitt välmående knatade jag idag ner till stranden. Japp, som den "surfarbrud" jag är, behöver jag få känna sand mellan mina tår, låta vinden rufsa i mitt hår och låta solen bränna på min hud. Bästa medicinen någonsin! Det är vååååår gott folk! Och Vilden är tillbaka till sitt vanliga jag!

Peace love and understanding!

Jag lever i ett Big Brother-hus

En helt vanlig söndag... Vaknade, åt frulle och gick till casinot. Kl fem började showen och allt gick som vanligt. Publiken var underbar och det var kul. Efter showen fortsatte allt som vanligt, alla i kompaniet åkte till sina hemstäder för två dagar ledigt och kvar var Vanda, Jorge och jag. Vi åt middag i casinot och jag och Vanda fick skjuts tillbaka till hotellet av Jorge. Allt var precis som vanligt ända tills jag fick reda på att min bästa vän och partner Joao fått sparken...

Jag kunde inte fatta det! Jag kan fortfarande inte fatta. Jag är så jävla arg och ledsen att jag vet inte vad jag ska göra. Det är exakt tre veckor kvar av den här skiten och de ger honom sparken! Joao berättade att anlednigen till detta dramatiska beslut var att de såg honom i samma bil som en av sångerskorna. De hatar den sångerskan och de tror att hon sagt saker om dem till casinobossen.... Lyssna bara på dramatiken här i Figueira! Rena rama Big brother! Dock steg jag inte in i huset frivilligt.... Inte visste jag att det var Big brother jag skulle göra när jag som ovetande svensk flyttade hit.

Men iaf, anledning till att ge honom sparken finns inte och det var inte ens chefen som pratade med honom utan Jorge (en av dansarna) ringde och meddelade honom. Och sedan äter han middag med mig och Vanda utan att berätta något! Jag och Vanda hade ingen aning om detta då vi vi åt middag, nyheten kom när jag hade kommit hem..... Och vad händer nu då? Vem ska jag dansa med? Ska jag också få sparken? Får jag ens titta på sångerskorna utan att bli sparkad? Jag vet inte.... Jag kan inte den här dokusåpans regler. Om den ens har några. Vad jag vet är iaf att mina två chefer kommer få problem (större än vad de redan har) eftersom Joaos plastmamma är advokat. Kanske hon kan röra om ännu mer i den här såpan?

Allt blir bara sjukare och sjukare, jag vet inte vad jag ska tro längre och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Fan....... Suck.... Folk har kommit och gått under de här sex månaderna... Men det här tar fanimej priset. Det fanns ingen anlednig till att ge honom sparken. Inte ett enda fel har han gjort, men det kan också vara det som är problemet, Joao är en bättre dansare än vår chef och det vet alla om. Skit samma, det bryr jag mig egentligen inte om.

Nu ska jag lägga mig, man blir psykiskt trött av att medverka i dokusåpor :(

God natt!

Lea lever livet

Min mormor vet exakt hur livet skall levas. Här är en bild på henne och mig efter några glas Vinho de Porto :) Gangstermormor in da house!